Leaving the dream.
Under en promenad i en sagoskog hittade vi en ljugarbänk och jag försökte beskriva Wonderland för honom. Han är trygg och fin. Vi har inget då, vi har nu. Alldeles för ofta glömmer jag bort nuet och lever på lånad tid, lånade minnen och lånade drömmar.
Nuet var vid vattnet vid en grillplats. Det blåste kallt men skönt och cigaretten smakade godare än på flera år. Han sa att jag var lite konstig på ett bra sätt och jag ställde filosofiska frågor till de som hade ett svar.
Det är ingen stor kärlek jag skriver om, ingen förälskelse jag inte kan sluta tänka på.
Det är en nyfunnen vän som tog mig till sagoskogen och visade mig att jag inte levde nu utan förr eller då. Mitt hjärta smärtade inte på samma sätt och jag insåg att sommaren är slut.
Hösten har inga gröna ögon att längta efter och inga murar att riva ner.
