Halloj!

Tänkte berätta lite om min helg.

På Julafton så var jag på fest hos Puttrik och det var supertrevligt, massa omtyckta människor var där. Synd bara att man drack lite för fort och behövde gå hem tidigt.

Juldagen var rätt seg och jag hade inga planer på att gå ut men Lindha fick mig att ändra på det. Det blev utgång, först på Elvis och sen Lillpuben. Har även pratat med en gammal ''kärlek'' och det kändes skönt, jag vill gärna träffa honom och prata om allt som har hänt i våra liv dem senaste två åren. Eftersom jag hade gått hem så tidigt på Julafton bestämde jag mig för att festa hela natten på Juldagen, måste även berätta att jag inte har varit på efterfest sen i somras nån gång. Vad kan man säga? Åldern har kommit ikapp mig! Sagt och gjort.. Där satt jag kl. 05:00 med en flaska stark glögg (som jag drack upp själv). Gick hem vid 10:00 efter tre timmars sömn och önskade att jag inte fanns på denna jord. Vaknade senare på dagen och åkte hem till Linn där jag fick massa mat och kollade på fyra Harry Potter filmer. Mådde skit och gick hem kl. 07:30 på morgonen.

Igår satt jag hemma hela dagen och var nere och jävlig. Men det blev bra tillslut
Idag vaknade jag rätt tidigt och Monica kom förbi. Vi åt lunch eller hon gjorde det och sen gjorde vi lite ärenden! Insåg även att jag snart kommer över mina fria 3000 minuter i månaden då jag och Monica har alltd så mycket att prata om. Hemskt viktiga diskussioner, för att ja, det händer SÅ MYCKET i våra liv! (NOT!!)
Jag är även klar med mitt nyårslöfte och tydligen ska man komma på ett ''pojkvänsvänligt'' vad till nyår. För vad är nyårsafton utan ett vad?

Hoppas att ni, mina kära läsare (Monica och Niina) har haft en fin julhelg!

God morgon!

Det är julafton idag.. Hmm. Känns rätt okej!
Jag och Monica följde vår tradition så det var mysigt.
Har inte sovit alls inatt.. Jag fick för mig att dricka kaffe vid 23:00 igår kväll. Och sen pratade jag för länge i telefon.
Ikväll ska jag på fest. Hoppas att jag kommer få sova några timmar senare idag så att jag är pigg och pepp.
Funderar på att gå till Ica och köpa cigg nu också.
Shit, detta känns som ett lite flummigt inlägg. Får uppdatera när jag blir klar i huvudet.

Tack för alla julklappar, mina fina vänner! <3

GOD JUL!!

Hej hej! Detta kan bli ett långt inlägg. Har väldigt många tankar som snurrar omkring i mitt lilla huvud.

Jag tänkte i alla fall börja med att berätta lite om min dag.
Jag blev väckt av Kalle vid 12:00 och var otroligt nog på bra humör. Jag, han och Linn gick till Steel och käkade lunch. Efter det gick jag hem och hade ett skrikigt samtal med min vän. Efter det blev det film och Monica dök upp. Vi hade en diskussion om några saker och letade efter svar vi egentligen inte behöver veta. Hon gick för ett litet tag sen och nu tänker jag så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Här kommer det!

Att vara kär. Hur vet man det?
För mig att vara kär är stormigt och omtumlande, men det kan varje känsla jag får vara. Det finns ett ganska vanligt svar på den frågan och ibland så undrar jag om det inte är ett svar som vi har lärt oss från kärlekromaner och filmer, den universella synen på kärlek. Fjärilar i magen, magkänslan som säger att  det är rätt och att det är så det ska kännas. Eller att man bara vet det. Gör man verkligen det? Eller är det bara en bild många har målat upp för att slippa undra? Jag förstår inte till exempel det där med att man känner att en person är den rätta för en. Hur kan man veta det när det finns så mycket folk i världen? När man alltid har ett val? Och jag är ju trots allt en känslomänniska. Vissa frågor finns det inga rätta svar på. Inte rätta för en själv i alla fall. Ska man då fortsätta leta efter ett eller bara acceptera att man kanske aldrig kommer att finna ett som passar?

Att aldrig känna sig hemma.
Vad är hemma? Trygghet? Kärlek? Rötter? Familj?
Jag har två hem känner jag, men trots det så finns det stunder då jag aldrig känner att jag hör hemma nånstans. Att jag inte har hittat det stället. Eller mig själv. Jag tror starkt på att det kan alltid kan bli bättre och då kommer jag aldrig bli kvitt den längtan jag har inom mig. Längtan efter att komma bort, börja om. Vetskapen om att allt kan bli bättre gör så att jag kommer ständigt leta och sträva efter ''bättre''. Vad ''bättre'' är har jag aldrig ett riktigt svar på. Jag anser att människan är en girrig varelse innerst inne. Men det betyder inte att alla gör något åt det. Här handlar det om mig och jag försöker men sällan lyckas. Rastlösheten kommer, tillsammans med nyfikenhet och hopp. Hoppet om att det kommer kanske bli bättre. Att man får ''en andra chans'' för hundrade gång. Att man hittar det man letar efter.. Och det känns som att man gör det till en början. Allt är nytt och spännande, man gör nya misstag och lär sig nya saker. Lär känna nya människor som ger något man kan ha nytta av, som sätter sina spår. Sen börjar det bli tråkigt, som ett par skor man en gång älskat inte tycks passa till nånting längre. Tillbaka på ruta ett. Hur många misstag behöver jag begå? Hur många människor behöver jag träffa? Hur många gånger ska jag lämna innan jag bli lämnad? Så egentligen så är det inte modigt att kunna ge sig ut och uppleva världen, min anledning till att jag skulle kunna och möjligtvis göra det är att jag är feg.
Det är inte att jag vill kunna sitta och berätta för mina barnbarn om spännande ställen och speciella människor. Det är att jag inte vågar nöja mig. Låta mig själv tillhöra ett ställe. Men å andra sidan så kanske jag borde leta ett tag efter ''bättre'' och hoppas på att jag inte missar det när jag väl hittar det.

Vad man önskar sig och vad man behöver.
Är två helt olika saker. Jag tycks alltid få det jag önskar mig förr eller senare, problemet är att oftast när jag får det så vänder det sig mot mig och allt blir fel.
Mitt bästa exempel är flytten till Sverige. Jag önskade mig det i flera år. Tillslut så började hoppet försvinna. Jag träffade Denisa, min kusin och jag fick en otroligt bra relation och jag var lycklig. Inga bekymmer helt enkelt. Jag passade in och var älskad för den jag var. Sen kom beskedet. Jag skulle få flytta hit. Det jag hade önskat mig mest blev det jag fruktade mest. Jag var lycklig och min en gång största önskan skulle rycka bort allt ifrån mig. Idag är jag glad att det blev så. Annars hade jag aldrig utvecklas till den människan jag är. Det hade varit synd.
Så nu i efterhand blev min önskan det jag behövde men inte vid samma tidpunkt. Så är det inte annars. När mina önskningar slår in (inte alla, men tillräckligt många) är det, det sista jag behöver. Detta kan bero på min impulsivitet och förhastade slutsatser. Jag borde stanna till och tänka två gånger innan jag önskar mig något. Men lätt är det fan inte! För det finns alltid ''tänk om''.. Det uttrycket hatar jag men samtidigt så är det som påverkar mina beslut mest. I'm sleeping with the enemy, så att säga.

Jag skulle nog kunna skriva flera sidor om saker jag funderar på, men nu känns det som att det räcker. Ibland ska man känna efter, varva ner och låta allt sjunka in. Det är det en motsägelsefull människa (jag) behöver.

- Chokladpraliner
- Rolig festkväll
- Snygg kille med atityd
- One-night-stand

Hej hej!

Jag tänkte börja skriva om helgen.

Fredagen var lugn. Jag var hemma och kollade på film. Kalle kom förbi med mat. Jag hade lite feber och ont i örat så det var inte så roligt.
Lördag vaknade jag rätt sent och senare på kvällen gick jag hem till Marcus och såg ''Flickan som lekte med elden'' med honom och Monica. Jag tyckte att filmen var bra och sällskapet roligt. Men å andra sidan så är dem där två mycket speciella!
Söndagen var lugn också. Såg på ''Gossip girl'', mycket bra avsnitt och sen på ''Coyote Ugly''. Linn räddade kvällen då hon bjöd på pizza.. MUMS! (hon är kvar hos mig förresten) Vi har haft en väldigt trevlig kväll med mycket skratt och intressanta diskussioner. Monica var också förbi mig en sväng tidigt på kvällen och så fick man reda på att hon har köpt en julklapp till mig. Trevligt, trevligt!
Och nu sitter jag här och inte sover fast klockan är väldigt mycket men men.. Det ska nog bli ändring på det snart. Måste vända på dygnet.

Annars har jag inte så mycket att skriva om. Förutom att jag behöver något eller någon som kan ROCK MY WORLD!

Hej alla mina läsare! (eller hej Monica!)
Idag har man vaknat relativt tidigt och tvättat och lagat mat. Händelserik dag enligt mig! Sen var det soffan och precis när jag skulle kolla på Las Vegas, frågade Anna om jag ville följa med hem till hennes föräldrar och det gjorde jag. Det var mysigt och trevligt med fika och roliga berättelser.
Sen åkte vi hem och sen dess sitter jag framför min dator och chattar lite med min kusin och min kompis, Andreea.
Jag saknar Rumänien, min familj och mina kompisar. Det blir extra jobbigt nu när julen närmar sig, har inte firat med dem på 5 år och jag saknar det verkligen. Jag brukade älska julen men nu är den bara en dag som jag vill ska gå fort som fan.

Hej!

Idag vaknade alldeles för sent igen, men så kan det gå. Jag har inte gjort annat än att bara ligga i soffan och kolla på tv.
Monica kom förbi en sväng med chips och macka och Anna kom senare med Kvalster och cigg.
Har även sett på ''The Perfect Man''.. Mysig film! Nu sitter man här och har ont i huvudet och är otroligt sugen på nudlar med köttfärs, räkor och lime.
Imorgon blir det lite school och tvätta. Och kanske en lång promenad, det är så otroligt fint ute med all snö och glitter.




Jag saknar det du kunde åtstadkomma..

Idag funderade jag lite på vinterdepression och på hur man blir påverkad av den fast man inte har fått den.
Till exempel när ens pojkvän/flickvän har drabbats. Det lär inte vara lätt när man känner sig maktlös och inte kan muntra upp sin partner. Tillslut så accepterar man situationen och slutar bryr sig, eller bli förbannad och tar ett drastikt beslut eller.. Ja man kan nog reagera på många olika sätt.
Jag kan inte riktigt relatera till något sådant för att jag inte har levt ihop med en människa som har gett upp och gömt sig under täcket men jag tycker att det är intressant hur människor som genomlider detta hanterar situationen. Jag kan tänka mig att många blir deprimerade själv och förhållandet blir en tråkig rutin man inte vågar störa, eller orkar störa för den delen.

Nu blev det suddigt i hjärnan, migränanfall kanske? Vi hoppas på att jag slipper.
Jag har insett att det är bra att blogga. Alltid givande att kunna gå tillbaka och läsa sina tankar när man har kört fast.

Tja!

Igår vaknade man alldeles för sent. Kött fyllde år och då blev man bjuden på fika. Men vad är en dag utan krångel för Ana? När jag kom fram till honom och skulle ringa för att ta reda på portkoden (som jag aldrig minns) dog min mobil och då fick gå ner till Eightball och ladda lite. Där fick även en make om jag ville ha honom men jag sa att jag skulle tänka på saken.
Efter att mobilen fick lite liv i sig och jag fick reda på koden gick tillbaka till Kött men den här gången gick jag in i fel port. Som tur är så har ingen dött av lite motion.

Senare på kvällen gick jag och Kalle till Ica och handlade till min tjejkväll jag skulle ha tillsammans med min porrstjärna till vän.
Tjejkvällen då var mycket trevlig med massor av mat, Ugly Betty, Bridget Jones och massa andra serier.
Bob och hans vänner kommer förbi en sväng och det var trevligt och rätt intressant.
Jag gick hem vid 05:00 och nu sitter jag här och funderar på om jag ska sova eller vara vaken hela dagen så att jag somnar tidigt ikväll istället.








Jag: Se på det det som på en chokladkaka du inte får äta för att du bantar!

Hon: Det här är en trerättersmiddag, inte bara en chokladkaka!




Idag kom jag även att tänka på förhållanden som på ett försök att vara nyttig. Man gillar skärpmat, det är gott, enkelt och man oftast blir man äckligt mätt för att man har en tendens att äta för mycket av det.
Och då tänker man på att man ska bli nyttig och må bra. Men är det så lätt? När man har lyckats ett tag och man orkar mer, mår bättre, är lyckligare och nöjd med sig själv och sin insats så kommer det en dag då man känner doften av pommes frites eller ser en chokladkaka som ser otroligt aptitretande ut. Man vet att man inte borde, att man kommer att få skuldkänslor om man smakar och att det är inte värt för att man har det mycket bättre i sitt nyttiga liv men samtidigt så minns man hur gott det onyttiga smakar och man glömmer bort den äckliga mättnadskänslan man får efteråt.

Alla människor är olika men jag tror att dem flesta vill smaka på den förbjudna kakan. Det man inte tänker på är att oftast så målar vi upp en bild av att det är mycket godare än vad det egentligen är.

Hej!

Jag sitter här och funderar på vad jag har gjort. I söndags så vaknade jag rätt sent och så satt jag hemma och tittade på tv. Monica kom hem då också och kom även förbi en sväng senare på kvällen. Det var skönt att få vara med henne. Kalleboll kom också förbi och sov kvar och det var mysigt, det var längesen vi sågs.

Idag vaknade jag av att min mobil ringde så Kalle slapp massa fula ord och blickar och sen gick vi till Ica. Vid 12:00 gick till tandläkaren och Alex följde med som tur var för hemskt var det. Efter det så blev det kebab och mysstund med henne. Kom hem vid 17:00, tittade lite på tv och vid 19:00 gick till Monica och planerade inför framtiden.. Spännande lär det bli om inte annat! Nu sitter jag hemma, pratar med Monica i telefon och funderar på lite saker som drar ner mig, men man ska väl bearbeta, eller hur?

Denisa ringde ikväll. Vi är synkade, hon och jag. Vi känner av varandra och det värmer.