Hej!

Blev väckt imorse och hade ett inte så roligt samtal men det löser sig nog.
Idag fyller min farmor år och jag ringde för att gratta henne och då fick man höra att hon inte mådde bra. Det gör ont och det skrämmer mig som fan! Ibland känns det som att hon är den enda människan på denna jord som verkligen älskar mig. Jag vet inte vart jag kommer att ta vägen när hon dör. Jag vill kunna göra något för henne men det går inte. Jag kan inte ta bort hennes sjukdom eller smärtan.
Jag vet att hon inte kommer finnas här för alltid men jag vill inte förlora henne än. Jag behöver mer tid. Hon behöver mer tid.

Jag ser Sverige som mitt hem. Jag har tur som kan kalla två länder för mina hem men just nu önskar jag att jag kunde åka till Rumänien och spendera tid med min familj, några månader kanske. Jag får hoppas att jag kommer kunna göra det i framtiden. Nu ska jag fokusera mig på att skaffa mig det livet jag vill ha här.

Ha en fin dag alla!