Free to be me.. And me.

Hon känner sig ensam, vill ha någon vid sin sida. Någon som kan hålla om henne. Som älskar henne.
Eller vill hon det? Vill hon verkligen lära känna någon ''från scratch''? Låta honom lära känna henne? Det är ju så mycket som man måste gå igenom. Förklara varför hon är den hon är idag. Är hon redo för att kompromissa och ta hänsyn till någon annan på det sättet? Dela med sig av sina känslor och sitt liv? Ändra på saker och ting när det hela inte funkar som det ska? Med dessa frågor kommer den där känslan.. Att inte kunna andas riktigt, att känna sig kvävd. Samtidigt är längtan rätt stor men inte tillräckligt kanske.. Eller?
Är det osäkerhet eller självständighet som sätter igång allt detta? Är hon rädd eller bara van att leva sitt liv på sitt sätt?
Vad kommer hända när hon bryter ihop och inte vill prata om det? Eller när hon tröttnar och vill bort utan att behöva förklara varför? När hon inte kan vara hon längre, utan hon och han?
Det är nog inte dags än. Även om det kan göra ont att bara vara en.


ANA + ANA = SANT!

This is freedom when bad things feels so damn good!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0