Det gör ont men det är mest en inbillad smärta, den känns fast ändå inte.
Och den där klumpen i bröstet och hugget i magen. Tårar som är på väg men aldrig hinner fram.
Samma låtar om och om igen men känslan förblir oförändrad. Tunga suck och tysta skrik.
Fel bilder av fel människor, önsketänkande och fejkade sanningar. Saknaden av någon och något som inte finns på riktigt.
Drama där det inte behövs och som är skapat av ingenting. Längtan efter någon och något man inte kan få.
Gamla ärr som värkar, bittra minnen som gör sig påminda.
Människor som kommer och går.. Människor som har man har lämnat spår hos men som man inte minns.
''Jag känner igen dig''- känslan..
Tomma blickar och rop på hjälp.. Väntan och besvikelsen. En käftsmäll man vet kommer förr eller senare.
Hoppas förgäves. För trasigt för att kunna laga. Känslan att det inte är över än.
Lura sig själv. Rädsla för att misslyckas.




Lycka och skratt som kommer från hjärtat. En vän. Känna igen sig själv.
Trygghet och värme. Tala innan man tänker utan att det blir fel.
Minnen som påminner en om att det kan vara underbart. Meningar. Interna skämt.
Ett annat liv. Ett språk som bara vi förstår.
Våran musik. Vår själ och vår låga. Att växa upp men inte ifrån.. Förmågan att gå vidare och ta med sig det som har varit bra. Börja om på nytt och lyckas där man misslyckades sist. Nya chanser.
Gammal kärlek och att vara nykär.
Känslan av att vara älskad och inte dömd. Att sakna och vara saknad.
Något att falla tillbaka på. Människor som kan laga ens trasiga hjärta.


How was your day?..