Jag hade lovat mig själv att inte tänka på det, inte älta det. Bara låta det vara. Det blev inte så.
Jag öppnade det, skar det i små bitar och koncentrerade mig på detaljerna. Nu kvävs jag och önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och hålla mitt löfte till mig själv.
Det som gör mest ont är vetskapen om att det inte finns något kvar att göra och helt ärligt vet jag inte om jag skulle vilja göra det heller.

Jag somnade rätt sent inatt och imorse kom Fia förbi och väckte mig. Jag fick min favorit mascara i present och jag blev väldigt glad. Jag har även skrivit ett CV och sökt en del jobb och utbildningar i Stockholm. Det enda jag är orolig över är boendet, det är svårt men inte omöjligt.
Idag är det tisdag och då blir det nog tjejkväll med Monica.
Ska nog gå och låna en bok idag. Har blivit väldigt lässugen vilket är bra, tycker jag.

See ya!