Drack öl igår. Bråkade kl. 02:00 med min älskade föredetta mannen i mitt liv. Det löste sig, det gör det alltid. Speciellt när man inte blir tagen på allvar. Bättre än så blir det inte.
Skrattade med Mickis tills vi inte kunde andas längre. Sov bra.
Vaknade imorse och allt var inte som det ska. Känslomässig cocktail. Det var längesen. Åt med Mickis och Thommie.
Träffade Natte och Lisa. Missade tåget. Tog bussen till Jordbro och träffade Niina. Satt och rökte på trappan där vi satt när jag var där första gången. Det är 8 månader sen. Mycket har förändrats. Vi pratade. Jag höll på att missa tåget hem, men gjorde inte det.
Har ätit köttbullar med mos och jag känner mig inte riktigt som mig själv. Väntar på att Mickis ska komma hem.
Lyssnar om och om på samma låt, lever mig in i den fast den har inget med mig att göra. Eller tvärtom, jag med den.
Jag säger en sak, jag känner en annan. Orkar inte att prata i telefon eller smsa, min mobil känns bara jobbig.
Ny dag imorgon. Tvätt, diska och plocka undan lite. Se på film, inte festa.
Jobba hela helgen med hoppet om att det kommer gå bättre än förra.
Ska ta och berätta sanningen för mig själv. Fortfarande kär i den här staden. Man är bara inte så stark alla gånger och det är okej. Det är okej att tycka synd om sig själv och känna sig liten ibland. Man behöver nog det. Bryta ner sig själv och börja laga sen. Förhoppningsvis så blir det finare och finare för varje gång.

Varje gång är som den första gång..