Det blev inte som förväntat och det gör jävligt ont. Göra slut-ont. Jag grät i flera timmar och det känns som att jag sliter bort en bit av mig. Hur ska klara av att lämna er? Som min vän sa: ''Det här är det bästa just nu!'' vilket är sant.
Jag ska tillbaka. Så mycket vet jag. Samtidigt är det skönt att ta en paus för att varje gång jag trivs bra så kommer det upp mycket skit, vilket är bra. Sånt behövs!
Nu tar jag det lugnt och kommer tillbaka till gamla vänskap. Jag har saknat dig, min vän och tack för att du inte dömde. Jag var rädd att du skulle säga: ''Jag visste det!''. Du hade rätt, tiden var inte inne. Det ska bli skönt med tjejkvällar, skitsnack och skratt.
Det känns tungt och jag lämnar mitt hem. Det är samma smärta som jag fick uppleva för 6 år sedan då jag lämande Rumänien. Det blir bra för att jag en helvetes jävla tur och är omringad av underbara människor vart jag än är!
Tack för att ni finns! Mina kärlekar! Mina soulmates! Och ni vet vilka ni är!

Puss!