Jag faller för grupptrycket och ska också vara med på Chatrines utmaning vilken består av nya inlägg i olika ämnen varje dag.

Nu ska presentera mig själv här.

Ana heter jag och jag 21 år gammal. Jag kommer från Rumänien och har bott i Sverige sedan 2004 men det känns som att jag har bott här i hela mitt liv. Min ''pappa'' sa till mig en gång för längesen att jag skulle passa mycket bättre i Sverige än i Rumänien pga min mentalitet och det kan jag hålla med om.
Jag har 2 systrar, en från mammas sida, som heter Alma. Hon bor i Grekland med sina 2 barn, Alexis och Theodora och sin man. Vi älskar varandra mycket men bråkar lika mycket.
Min andra syster heter Alexandra och hon är från pappas sida. Hon bor här i Sverige och är en väldigt duktig tjej som har ett fast jobb och har nyligen köpt lägenhet fast hon bara är 22 år gammal. Vi har en bra relation och vi har väldigt roligt tillsammans.
Min mamma gick bort i cancer när jag var 14 år och det satte sina spår i mig. Har även förlorat min farfar när jag var 9 och honom älskade jag över allt annat. Man kan säga att många av mina issues idag har börjat formats efter dessa händelser.
Jag är uppväxt hos mina farföräldrar och har haft en jävligt bra barndom fylld av otroligt mycket kärlek. När jag började skolan, flyttade jag hem till min mamma och min syster. Jag hamnade i en bråkig skola och började umgås med bråkiga människor. Jag gjorde inga större dumheter som tur var, men mycket berodde på att jag var väldigt självständig som barn och bortskämd, jag ville ha det på mitt sätt och det tror jag, har räddat mig från mycket dumt.
Mina bästa vänner har varit Ana och Andreea och senare kom Denisa in. Jag och Denisa kom varandra väldigt nära på kort tid. Hon är 4 år äldre och bor i Spanien för tillfället. Hon är som en syster för mig och vi kan hamna i konflikt väldigt ofta pga att vi är rätt lika, impulsiva och temperamentsfulla.
Ana och jag har en superbra relation vi med, henne har jag känt sen jag föddes. Hennes föräldrar är mina gudföräldrar och vi är även släkt. Hon bor för närvarande i Italien, flyttade dit igår faktiskt.
Ana är en varm och förstående människa. Hon dömer mig aldrig och förstår mig som ingen annan gör, hon har ju varit med sen början.
Andreea har jag känt sen jag var 7 och hon och jag har jävligt kul ihop. Vi kan sitta och skratta åt ingeting i flera timmar. Andreea bor i England just nu.
Hahaha! Vilka utspridda vänskap.



Ana och Denisa.


Andreea.

Vilket långt inlägg!! Ingen kommer att orka läsa. Ska korta ner det lite.
Här i Sverige har jag också otroligt bra vänner som jag är väldigt tacksam för. Nya som gamla. Dem är speciella människor som har upplevt mycket och förstår mycket. Jag tänker inte göra en lista med dem för de vet mycket väl vilka de är. Några stycken vill jag säga tack till. Tack för ni hjälpte mig att hitta mig själv och tyckte om den jag var på riktigt.
Vad ska jag skriva annars? Det skulle ju handla om mig, det här.
Jag är en glad människa (oftast) men mina vänner skulle nog inte säga det. Ok.. jag är faktiskt rätt sur och smått ilsken. Jag har nog aggressionproblem och jag älskar att svära. Jag älskar även att skratta och drar jävligt dåliga skämt som är uppskattade av omgivningen. Jag är väldigt ärlig, kan bli för hård. Gillar att dansa, festa, äta och knulla men kanske inte riktigt i den ordningen, äta kommer nog först. Är en gnutta självdestruktiv(läs: en hel del), en sucker för kaxiga killar och Stockholm.. Åh Stockholm! Min stora kärlek! Staden i mitt liv.
Jag älskar att läsa och är smartare än vad många tror, sug på den ni!
Nu börjar det likna en kontaktannons här, fast jag gillar faktiskt långa promenader ute i naturen, är rökfri mån-tors och söndagar och dricker vin. Sedär, man kanske borde publicera detta inlägg i nån tidning under ''Kvinna söker man.''
Det var allt för idag då jag inte hade för avsikt att börja skriva en bok.

Imorgon kommer: Min första kärlek!