Monica säger till mig att jag inte får komma undan.

Min första kärlek var D. Det var stormigt, komplicerat och oväntat. Han passade inte in i min ''killstil''. Jag gillade hip-hop och han var rock. Jag gillade att bråka och han var konflikträdd. Jag gillade att festa och dansa hela natten lång, han gillade att spela dataspel hela natten lång.
Vi träffades på en julfest hos en gemensam vän 2007. Jag tyckte att han hade något och det hade han, en flickvän. Det hände inget på festen men han tog mitt nr. Jag hade inte för avsikt att påbörja något med en upptagen man för det hade jag lovat mig själv att inte göra, men det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Vi sågs igen i februari 2008 och då började allting. Först tyckte jag att det var en kul grej men några månader senare insåg jag att jag var dökär.
Första gången vi bestämde oss för att avsluta vår affär, grät så mycket att jag trodde att jag skulle dö. Den reaktionen hade ingen annan framkallat hos mig.
Vi träffades mer eller mindre under två år. Det skulle bli en bok om jag skulle skriva om allt som har hänt, så jag låter bli. Det som är viktigaste är att jag har fina minnen från den tiden och inte bara massa skit.
Nu i efterhand är jag tacksam att han var en del av mitt liv. Jag har lärt mig mycket från den upplevelsen även om jag led mycket och lät honom förändra mig under den tiden. Tillslut hittade jag tillbaka till mig själv.
Det var min historia om min första kärlek! Och kolla, jag hann före kl blev 00:00!