Idag var det en skitdag på jobbet. Mådde fysiskt dåligt, psykiskt dåligt, allt var bara bajs! På vägen hem funderade på vilket sätt jag skulle ta livet av mig, lyssnade på kärlekslåtar och saknade idioter.
Jag kom hem och försökte tänka positivt, peppa mig själv men allt jag gjorde hela kvällen var att kolla på dåliga serier och springa och kissa var femte minut.
Sen ringde min kompis Mickis och hon är ju bara så jävla smart, gott folk. Hon har koll på det här. Hon vet vad hon ska säga när jag är blä hä och allt känns hopplöst, hon påminner mig om hur duktig jag är på vissa saker och hur omtyckt jag är egentligen. Hon får mig att inse att jag inte är nåt jävla socialt missanpassat freak som inte kommer att komma någon vart. Hon är dessutom så jävla bra på att diskutera och man känner verkligen att man får ''valuta för sina pengar'' när man har en diskussion med henne. Dessutom är hon sjukt snäll också, lite som på film faktiskt. Man kan inte riktigt fatta att människor kan vara så på riktigt, eller ja, jag kan inte det.
Hon har alltid massa bra lösningar till allt och är bara så logisk och smart och bäst. Och sjukt snygg och så jävla duktig i skolan och i övrigt. Hon tränar och har gått ner sjukt mycket, har slutat rökt och jobbar extra och ska bli socionom och har bra betyg. Hon är även lite finare än alla andra pga Guess klocka bl.a, inte nå jävla kopior här inte. Äkta vara ska körs det på!
Jag är grymt stolt över henne och väldigt glad att hon har valt mig som vän. Jag önskar att alla människor som förtjänar en, hade en Mickis i sina liv. För tro mig, en sådan vän ska man inte ta för givet att man har.
Puss på dig, min vän och tack för att du tror på mig och för allt du har gjort för mig!
Detta inlägget är mitt sätt att berätta för dig hur viktig du är för mig för ibland kan jag ha svårt att bara se på dig och berätta. Jag ska inte göra oss besvikna!

Och nej, du behöver inte skriva ett inlägg om hur bäst jag är, men nämn mig OFTA i din blogg. Mig, inte Kalle!