The poor romanian girl.
Ikväll har jag gråtit. På riktigt. Inte tillräckligt länge men en liten stund.
Dani berättade att farmor var sjuk, inte allvarligt utan bara förkyld och då började jag gråta. Jag ringde henne och grät och kände mig hopplös.
Jag är rädd för dagen då jag kommer att få det samtalet. Dagen hon kommer att lämna mig.
Ikväll mina vänner, gråter jag.
Jag gråter för att jag känner mig hopplös, ensam och otrygg.
Jag gråter för att min familj är långt borta, jag gråter för att jag inte orkar gå i skolan längre, jag gråter för att jag inte har ett jobb, jag gråter för att jag inte har en mamma och en pappa.
Ikväll tycker jag synd om mig själv och känner att livet är orättvist.
Jag gråter för att många bara gnäller och inte kan förstå att allt blir bra tillslut, att de bara KLAGAR över skitsaker och inte kan ens försöka se det positiva i livet.
Jag gråter för att jag är trött och inte orkar le och peppa andra längre.
Jag gråter för att människor tar för givet att jag kan bära deras värld på mina axlar.
Jag gråter för att jag ska vara så stark och det ska vara så uppenbart att jag ska le åt allt skit som kommer i min väg.
Jag gråter för att jag inte är duktigare och smartare.
Jag gråter över dåliga val och över min ''det löser sig.''
Jag gråter för att jag är vilsen och verkar inte kunna hitta hem.
Jag gråter ikväll för att kunna le imorgon och jag är tacksam att jag har fått släppa ut lite efter en alldeles för lång väntan.
Dani berättade att farmor var sjuk, inte allvarligt utan bara förkyld och då började jag gråta. Jag ringde henne och grät och kände mig hopplös.
Jag är rädd för dagen då jag kommer att få det samtalet. Dagen hon kommer att lämna mig.
Ikväll mina vänner, gråter jag.
Jag gråter för att jag känner mig hopplös, ensam och otrygg.
Jag gråter för att min familj är långt borta, jag gråter för att jag inte orkar gå i skolan längre, jag gråter för att jag inte har ett jobb, jag gråter för att jag inte har en mamma och en pappa.
Ikväll tycker jag synd om mig själv och känner att livet är orättvist.
Jag gråter för att många bara gnäller och inte kan förstå att allt blir bra tillslut, att de bara KLAGAR över skitsaker och inte kan ens försöka se det positiva i livet.
Jag gråter för att jag är trött och inte orkar le och peppa andra längre.
Jag gråter för att människor tar för givet att jag kan bära deras värld på mina axlar.
Jag gråter för att jag ska vara så stark och det ska vara så uppenbart att jag ska le åt allt skit som kommer i min väg.
Jag gråter för att jag inte är duktigare och smartare.
Jag gråter över dåliga val och över min ''det löser sig.''
Jag gråter för att jag är vilsen och verkar inte kunna hitta hem.
Jag gråter ikväll för att kunna le imorgon och jag är tacksam att jag har fått släppa ut lite efter en alldeles för lång väntan.
Kommentarer
Trackback
