Och jag stängde allt i en liten trälåda med hopp om ljusare dagar..
Idag regnade det. Inatt var det varmt, alldeles varmt och nästan lite klibbigt.
Jag tänkte på de idag, mina älskade som är för långt borta och kände hur det sipprade längst hjärtat och jag kände mig kall. För en kort stund kände jag doften, värmen och hörde låtarna som spelades svagt i bakgrunden. Min stund med de var kort, för kort.. nästan som ett andetag.
Sedan var det hennes tur. Min mamma, min vackra mamma. Hennes röst, hennes parfym, hennes Asos cigaretter och hennes tomma löften om att vi snart ska hem när vi var på besök hos kaffedrickande och rökande vänninor med rött hår. ''Mamma ska bara röka en till och sen går vi..''
Jag minns hennes skratt och våra grannar som samlades i köket för att vaxa benen och skvallra. Deras mysklänningar och parfym lukten blandad med rök- och varmvaxlukt. De fick knappt plats i det lilla köket. Och så var det morgonrocken, hennes ''gå ut och köpa cigg morgonrock eller gå över gatan till tant Stella morgonrocken''. Den var brun blandad med rött och grönt och tung och alldeles för stor för mig. Den är borta nu, undrar vem som fick den.
Sjukdomen kom och tog hennes livsglädje. Istället för skratt, skvaller och kaffe kom det skrik, morfin och tårar. Precis som morgonrocken, försvann hon också. Hennes kläder och hennes skor hittade andra hem och främmande människor fick en bit av min mamma medans jag står tomhänt. Jag glömmer att ta med mig fotona och jag har inte halsbandet jag fick längre.
Jag saknar dig, mamma men jag kommer att fortsätta glömma ta med mig en bit av dig.
Idag handlade inte om de.
Det finns någon annan jag måste charma och visa vilken rolig och älskvärd person jag är. Hon är hård, dömande och kall. Hon kritiserar. Hon kastar ut mig åt hundar, trampar på mig och skrattar hånfullt. Hon förlåter inte.
Jag måste få henne på min sida, jag måste få henne att älska mig och se hur vacker jag är. Jag måste oavsett hur många smällar jag ta och hur blodig jag kommer ut från den kampen.
Så snälla du! Säg att du älskar mig..
Jag tänkte på de idag, mina älskade som är för långt borta och kände hur det sipprade längst hjärtat och jag kände mig kall. För en kort stund kände jag doften, värmen och hörde låtarna som spelades svagt i bakgrunden. Min stund med de var kort, för kort.. nästan som ett andetag.
Sedan var det hennes tur. Min mamma, min vackra mamma. Hennes röst, hennes parfym, hennes Asos cigaretter och hennes tomma löften om att vi snart ska hem när vi var på besök hos kaffedrickande och rökande vänninor med rött hår. ''Mamma ska bara röka en till och sen går vi..''
Jag minns hennes skratt och våra grannar som samlades i köket för att vaxa benen och skvallra. Deras mysklänningar och parfym lukten blandad med rök- och varmvaxlukt. De fick knappt plats i det lilla köket. Och så var det morgonrocken, hennes ''gå ut och köpa cigg morgonrock eller gå över gatan till tant Stella morgonrocken''. Den var brun blandad med rött och grönt och tung och alldeles för stor för mig. Den är borta nu, undrar vem som fick den.
Sjukdomen kom och tog hennes livsglädje. Istället för skratt, skvaller och kaffe kom det skrik, morfin och tårar. Precis som morgonrocken, försvann hon också. Hennes kläder och hennes skor hittade andra hem och främmande människor fick en bit av min mamma medans jag står tomhänt. Jag glömmer att ta med mig fotona och jag har inte halsbandet jag fick längre.
Jag saknar dig, mamma men jag kommer att fortsätta glömma ta med mig en bit av dig.
Idag handlade inte om de.
Det finns någon annan jag måste charma och visa vilken rolig och älskvärd person jag är. Hon är hård, dömande och kall. Hon kritiserar. Hon kastar ut mig åt hundar, trampar på mig och skrattar hånfullt. Hon förlåter inte.
Jag måste få henne på min sida, jag måste få henne att älska mig och se hur vacker jag är. Jag måste oavsett hur många smällar jag ta och hur blodig jag kommer ut från den kampen.
Så snälla du! Säg att du älskar mig..
Kommentarer
Postat av: Mickis
Love yourself darling <3
Trackback
