Anas (min kusin) mamma har cancer. Hon skrev nyss till mig att hon har den värsta sorten, dvs att den är väldigt avancerad. Jag vet inte vad jag ska säga till henne, vad säger man till någon som kommer att förlora sin mamma inom en snar framtid?

Jag har själv varit där och jag minns inte vad människor sa till mig, jag trodde inte att det skulle hända. Inte ens när mamma låg på vår soffa och brun skum rann ur hennes mun. Inte ens då trodde jag att hon skulle dö. Hon skulle bli bra till morgonen.

Ana tål att jag är ärlig mot henne, men det sliter bitar av henne att tänka på hur allt kommer att se ut. Hon bråkar mycket med sin mamma och säger saker som hon kommer att ångra resten av sitt liv. Det gör man för att man är rädd och förbannad. Man känner inte att man förtjänar det och livet blir för svårt att hantera.

Det gör ont i mig idag och jag hoppas av hela mitt hjärta att hennes mamma blir bra.