Nu har Mickis åkt hem och Kalle är snart tillbaka. Det har varit en bra helg fast det gör ont som fan just nu. Det är alltid jobbigt att inse att vi inte bor i samma stad längre och att det kan gå månader mellan gångerna vi ses. Fyfan vad jag hatar separationer! En dag kommer jag att flytta tillbaka till Stockholm och aldrig mer behöva känna så.

Imorgon är det möte och sen har jag inget att göra. Åh vad jag hoppas att rektorn hör av sig snart och berättar att jag kan börja som vikarie. Det känns inte bra att inte veta vad som händer härnäst. Det är ganska skrämmande.

Det löser sig alltid!