Hello!

Har inte sovit ordentligt sen i söndags och med sömnbristen har illamående och flumm kommit. Jag vill nästan inte sova, jag känner mig rädd för det. Konstigt va? Jag vet inte varför jag är rädd för att jag ska vakna till.
Imorgon ska jag ut på praktikjakt och Kalle ska följa med som moraliskt stöd. Jag ska även börja promenera och äta bättre, jag vägde mig idag och jag har gått upp.
Mitt liv är inte så händelserikt för tillfälle. Jag umgås lite med folk, äter alldeles för mycket skit och hoppas på att allt ska gå som det ska.

Jag saknar Stockholm och mina vänner alldeles för mycket. Jag känner mig inte hel utan dem. Jag ska göra om och jag ska göra rätt. Funderar på att åka och hälsa på snart. Det känns lite skrämmande för jag vet att det kommer att göra ont att lämna det återigen.
De dagarna de var här gick så jävla fort och nu har tillvaron blivit en enda lång väntan igen.

Önska mig lycka till imorgon!