Galen själ.
Allt kanske blir en berättelse utan en klar början och ett smärtsamt slut. Nobody likes mondays, men jag saknar dem. Jag saknar veckodagar och fredagen har varat alldeles för länge.
Det är sommarlov i Wonderland. Solen skiner, spriten flödar och hemliga hjärtesorg uppstår. På andra sidan fönstret har vi verkligheten.
Wonderland, Wonderland. Samma låtar spelas, samma blickar hugger i hjärtat och allt är bara en dröm. En skapelse av det man tror behöver för att känna att man lever. Gränser börjar suddas ut och man dras med i något slags galenskap som känns mer och mer verkligt. Du blir sjuk, jag blir sjuk. Svara mig på en fråga: Är det inte dags att vi går tillbaka? Du gillar att styra och ställa och låtsas att livet är en färgglad knarkresa till Vegas. Tänk på en sak.. om du dödar mig kommer du inte heller att överleva.
Jag är inte rädd för dig längre. Jag vill dig väl. Jag accepterar dig. Sluta förneka mig.
Det kommer alltid att vara du och jag. Ingen annan. Jag kommer aldrig att älska någon mer för jag är du och du är jag.
Sluta var rädd, vi går tillbaka. Jag är trött och sliten. Vi har lekt färdigt nu.
Alltid du och jag, jag lovar.
Kommentarer
Trackback
