Russian Roulette.
Musiken dunkar. Hennes hjärta följer med. Det blir hårda slag mot ett förtvivlat, rubbat sinne. Tysta skrik dansar runt i ett ljudfyllt rum. Det gör ont, en molande smärta. Vad vore man utan minnen? Ett blankt papper. På hennes papper har alldeles för många kladdat. Vissa har ritat snyggt, andra har rivit sönder och aldrig ägnat en andra tanke åt spår de lämnat. Konsekvenser utav en trasslig existens uppenbarar sig då och då och påminner om solsken och doften av syrener.
Sommaren är här och i år känns den lugn. Oroligt lugn. Hon gillar inte känslan. Smällen kommer alltid men hon är inte rädd, bara på sin vakt. Ett alldeles för ohälsosamt kontrollbehov knackar på axeln och hon önskar att hon kunde skita i det och i det tomma rummet som alltid finns där. För tomhet känns tyngre än mycket annat som en människa upplever i ett alldeles för kort liv.
''Låt mig ta hand om dig!'' viskar hennes tvilling och den hon älskar att hata mest. Fan! Hon saknar henne. Hon med det fria, farliga sinnet. Ingen smärta, ingen kontroll. Det är bara att hoppa.
Ännu en gång sitter hon på kanten och lutar sig framåt.
Kommentarer
Postat av: Mickis
Fint skrivet! Hög igenkänningsfaktor...
Trackback
