Idag åker jag tillbaka. Det känns som att hjärtat slits från bröstet.

Vi har haft det bra. Vi har skrattat och ältat. Vi har åkt tunnelbana fulla. Vi har kramats och pratat om framtiden.

Framtiden känns läskig igen för att jag kan inte se vad som kommer. Jag känner att jag befinner mig i en personlig kaos. Allt är uppochner, rörigt och smärtsamt. Vart ska jag börja? Vilken låda ska jag packa upp först?

Jag orkar inte skriva om helgen och berätta om allt vi har gjort. Det har varit en bra helg.

Dags att sluta andas och stänga av.