Har nyss kommit ut från bad/dusch, så jävla skönt! Dagen var bra, ont då och då men det gick. Barnen var snälla och hittade inte på massa bus och bråk idag.

Tidigare ikväll hade jag ett roligt samtal med Michaela och sökte jobb i Stockholm över sommaren så vi får se hur det blir. Imorgon kommer jag att skriva ut mitt CV och gå till mataffärerna häromkring och lämna in det, det kanske blir något sommarjobb någonstans.

Jag måste komma igång med träningen men det händer inte mycket på den fronten, tyvärr. Jag verkar inte hitta motivationen och det är så jävla synd. Stackars Kalle försöker lura med mig till gymmet då och då, men det går inte så bra för honom. Gång på gång får han höra på mina dåliga ursäkter.

En till sak jag skulle vilja fixa är bloggen. Göra den snygg och mera intressant. Det kanske jag kan ta hand om i helgen då det blir nyktert igen.

Jag har funderat mycket på saker och ting. Människor, minnen, barndom, framtiden osv. Det är jävligt rörigt men inte dåligt, lite skrämmande kanske. Jag ser inte riktigt vart jag är på väg men jag är på väg. Flummigt va? Det var ett bra ord, flummigt, hela min tillvaro och hela mitt inre känns så. Som en vrickad tavla, man vet inte vad som är höger eller vänster, fint eller fult, rätt eller fel.

Ena dagen känns på ett sätt, andra på det motsatta sättet men ändå lika starkt. Lika rätt. Eller fel.

Man kanske kan kalla det hela för existentiell kris? Eller?