A walk down memory lane.
Idag tog jag en promenad. Jag gick tillbaka några år och såg mitt liv rulla på. Jag gick förbi min gamla skola och kände hur det drog i bröstet, jag såg skåp och den gamla kafeterian. Det luktade alltid kaffe och musik där. Jag såg mig själv sitta på gräsmattan med Fia och spana in folk, jag såg killarna som tog ut soffor och stolar fast de inte fick.
Jag gick förbi Gallerian och mindes en mulen tisdag då ett stycke papper avslöjade att jag inte hade en pappa. Jag fortsatte mot parken och mindes några fyllor. I parken gick jag förbi stället då jag såg M med sina vänner. Jag var blond, smal och hade ett gult randigt linne. Han log sitt bästa leende och jag försökte kasta fram min bästa flört.
Jag såg stället där gamla Willys låg och där min pappa alltid köpte Eldorado nudlar. Jag minns att jag åt dem med falukorv och Aromat. Dem med fläsksmak var mina favoriter. Förbi Willys fortsatte min väg mot Fias gamla hem och kvällen då jag tog studenten. Alldeles nära ligger Monicas gamla lägenhet och våra tisdagar.
Jag gick mot Aga och mindes UB tiden. Vichy flaskorna fyllda med hembränt och tågrälsen, mina vita ballerinaskor och rädslan som släppte. Vid Aga blev man inte påkommen.
Vägen svänger mot Björksätra och jag följde den. En bit bara och sen vände jag.
Det livet ska jag promenera igenom en annan kväll.
Kommentarer
Trackback
