Låt oss prata lite om beroenden. Om kickar och ångest.

Jag sitter här i soffan och lyssnar på deppiga låtar och känner mig svartsjuk. Jag har bestämt mig för att vara kär i någon och om jag ska vara helt ärlig, är jag inte det. Varför envisas jag med att bete mig som att jag är det? För att jag gillar att lida, blir förbannad, blir glad.. Ni vet, gå igenom hela cirkusen.

Missförstå mig rätt, jag gillar honom väldigt mycket, men om jag skulle reagera enligt hur jag känner för honom, skulle det inte bli så mycket till reaktion. Hur kul är det? Börjar ni förstå mitt tankemönster? Mitt behov?

Det är ett ganska sjukt behov som tar tid och fokus från mig och jag behöver dem båda till annat.

Det är ett rörigt inlägg men jag det skrevs mest för min skull. Jag gillar att gå tillbaka och ta hjälp av mina egna tankar när jag har fastnat.

Nu ska jag gå och äta för att jag känner mig hopplös. Blodsockerfall, I have missed you!

Jag har faktiskt ingen bra bild att lägga upp. Måste köpa kamera!!