Klockan är fyra och det är dags att gå hem. Ännu en festkväll. Rolig men velig. Jag är inte beredd på att släppa. Jag vill ha kakan och äta den med. Fan! Det vore bra att komma hem, välbehövligt om inte annat. Mina läppar gör ont och jag försökte att visa att allt som glimmar inte är guld. Jag blev ledsen och arg och mest av allt ville jag ha sönder något. Jag bet ihop. När växte jag upp? När började jag tänka på konsekvenser? I wish I had wings to be able to fly across my clouds. Livet är en produkt av våra val och upplevelser. Vi tillverkar ödet, vi skriver i stjärnorna.