Det kanske är värt att ge det här en tusende chans. Människor ger mig tusen chanser jämt fast jag inte alltid förstår vad utbytet består av. Skämt, tröst? En sanning ingen annan vill berätta?

Jag vet inte på vilket sätt jag vill skriva och hur mycket jag vill lämna ut. Ni förstår, jag har läst igenom den här bloggen och inte känt mig bekväm med allt som jag publicerat. Syftet med mitt skrivande är att få utlopp för det som inte kan skrikas högt eller gråtas tyst.

Jag vet inte om jag vill hjälpa eller stjälpa med det här.. En sista chans ger jag mig själv och den här bloggen.

Vi får se vilken form och stämning dyker upp. På något sätt vill jag synas och höras. Det ska bli spännande att se på vilket det blir.