Låda #6. Flickan som glömde bort att vara lycklig.
''Jag förlorade mig själv i ett mörker jag aldrig såg komma. Jag minns inte om det var vår eller höst. Leendet i mina ögon slockande och helvetet kändes hemtrevligt. Smärtan tog över och allt jag stängde inne släpptes ut. Skuld, ilska, sorg. Jag slutade kämpa, jag slutade springa, jag slutade gråta.
När man slutar vara tacksam för små bitar av glädje, slutar man leva.
En onsdagskväll blev jag påmind om den jag alltid varit och då började jag skratta.''
Kommentarer
Trackback
