''Hela mitt liv har jag undrat varför saker och ting ska vara på ett visst sätt och nu är min tur att svara på frågor jag inte fick svar på och jag vill inte svara fel.''(Ana, 16 mars 2011) 

Två år har gått och tiden har spenderats i en omedveten tolvstegsprogram. Sjukdom: Wonderland.

 

Idag är jag relativt frisk men längtan dyker upp sena kvällar och när livets andra överraskningar får en på tvivleaktiga tankar. Den starkaste medicinen är att leva nu. Sorgligt nog, är den dyr och svåråtkomlig. Man får bli sin egen langare.

Idag delar jag min vardag med någon annan och varje dag lär jag mig något nytt om mig själv. Något som inte passar in i Wonderland. Egenskaper som förståelse, tålamod och förmågan att tro på att monster gömmer inte sig runt hörnet.

Ropar du och skriker tillräckligt högt och länge, hittar dem tillbaka tillslut. Jag väljer att tänka en gång till innan hysterin sätter sina klor där jag är mest sårbar.

 

Idag andas jag lättare, idag väntar jag istället för att rusa fram och hoppas på att jag hinner korsa spåret innan tåget hinner fram.