Det var en gång en flicka som blev våldtagen av verkligheten.

Du lovade. 
Jag har en miljon saker jag vill säga, eller ja, vråla ut. Ingenting hörs. Du krossade mitt hjärta.
En smärta som tvingar mig att leva i nuet för nästa dag känns för svår att överleva. Framtiden är svart och tom och jag kan inte låta bli att känna att det är en aning skönt. Likgiltighet är underskattad. 
Jag trodde på oss, allt var självklart. Du gav upp mig. Det är nog ingen idé att hitta en syndabock. Det funkade bara inte längre. Vi slog i betongväggar alltför ofta och våra demoner kom inte överens. 
Jag önskar dig all lycka och jag hoppas att jag aldrig får se dig igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0