Minns du när du berättade att jag var så vacker att du ville ha min bild på din kaffekopp så du kunde se mig varje morgon?
Minns du när du sa till mig att du gillade att fråga vad jag gjorde bara för att du tyckte om att föreställa dig mig göra de sakerna?
Eller när du var vaken med mig en hel natt fast du jobbade tidigt på morgonen?
Då vi pratade i telefon i flera timmar fast det inte fanns något vettigt att säga längre?
Minns du våra frukostar kl. 06:00?

Säg mig.. Till vilken nytta? Du kom, du såg, du segrade.

Jag vet vad jag fastnar för, men vad fastnar ni för? Jag saknar de gamla tiderna jävligt mycket och jag undrar vad det är som jag inte är klar med. Jag borde inte se tillbaka på något så fult, trasigt och grått. Det är påfrestande att upptäcka skönhet i så mycket smuts. Man fortsätter ge det massa chanser i hopp om att man kommer hitta just det. Det som inte finns, det som jag inte har ett namn på.
Det du har gjort mot mig satte djupa spår, jag trodde att jag klarade det så länge jag låtsas som ingenting. Det funkar inte så. Jag borde ha vetat bättre.
Du var vacker och trasig och du valde mig. Du ljög, du hotade, du slet sönder så mycket. Du bad aldrig om ursäkt och du kastade bort mig när jag stod på mig. Det gör ont att jag lät det gå så långt.
Jag får ta smällen för det idag då jag letar efter dig i alla.
Det är nästan som att jag vill hämnas, vill göra illa dig. Du finns inte där, de är inte du.
Jag minns din blick, ditt leende och dina långa ögonfransar. Jag minns när du bankade på min dörr mitt i natten, full och påtänd och ville att jag skulle följa med dig. Jag minns hur jag kunde sluta andas när jag såg dig. Jag var rädd för dig samtidigt som du var det finaste jag visste.
Jag minns när stoppade mig i trappen och försökte kyssa mig och jag sa nej för att jag visste att det var bäst så. Du vann alltid.
Varför valde du mig? Jag kommer aldrig få svar på mina frågor och jag måste få bort dig, ta itu med dig. Det har gått för långt. Jag gör illa mig själv idag och jag förtjänar inte det. Jag måste prata om dig, skriva om dig, bli av med dig.

Tänk innan istället för att älta efter. Det funkar varje gång.
Lite som med varannat vatten på krogen. Man slipper baksmällan.
När ska jag lära mig? Det är jag som ska vinna det här, ingen annan.

Sandvikenhelg.
Vi åkte på i fredags i Nathalies bil som valde att ''dö'' vid Uppländs Väsby på motorvägen. Fick skjuts, handlade alkohol, fick jordgubbar av en rädd liten pojke och tog Upptåget till Gävle. Tågresor blir aldrig tråkiga med mina vänner och folk blir alldeles förfarade.
Blev hämtade i Gävle, åkte till Lillpuben och sen till Årsunda till den efterlängtade festen. Det var fruktansvärt skönt att få träffa mina killar. Jag hade saknat de. Efterfest och tequila stod på sin tur.
Idag/Igår var det kebabdag, fika hos EvaEva med Fia och Nina. Lisa och Natte var med. Vissa människor kan trycka på knappar. Skönt men det sved.
Kvällen spenderades på Lillpuben då man blev ''mobilraped'' och drack öl. Det behövdes, skrattet alltså.
Imorgon blir det att åka hem till Stockholm. Några dagar till här hade kanske varit bra.

Det var som att försöka bli av med en fobi. När man väl vågar, blir man skadad.

Scream you bitch! Just scream!
Du är förbannad och ingenting duger, du sliter sönder dig själv och skrattar bort smärtan. Du skäms över dina tankar. Du är rädd för att misslyckas. Du är vilsen och ledsen. Du känner inte igen dig själv.
Du hoppas inte längre. Du vill överdosera allt det dåliga. Du känner hur det bankar i dig. ''Släpp ut mig, din hora!'' Du vet inte hur.
Du kan inte förklara eller hitta en långvarig lösning.
Du hatar att det kan kännas så. Ditt kontrollbehov kliar och svider.
Du vill fly. Tillbaka på ruta ett.
Du känner dig galen och ostabil. Du kan inte vinna det där.
If you can't fight it, like it.

Here's Johnny!

Söndag, söndag. Har städat lite, borde städa mer. Jag ska nog göra en lista med viktiga saker jag måste göra. Det har blivit så mycket och nu är jag lite vilsen men jag ska nog klara det. Jag har nog glömt att det här var det jag ville så himla mycket.

Be careful what you wish for, you just might get it..

Lungorna känns trasiga och smutsiga, det är nästan äckligt att andas. Solen känns påfrestende och människorna fula. Lite sömn vore bra men tankarna finns ju där.
Gud vad den sliter bort små bitar av mig! Du hör inte hemma här och det gör inte jag heller. Det har vi aldrig gjort.

Jag saknar henne för att allt är självklart med oss. Hon vet att ibland blir det galet och det är inte märkligt utan bara en sån dag. Det behövs aldrig förklaringar och sällan ursäkter. Hon vet och jag känner att alla delar är lugna. Hon förstår och aldrig skulle bara lämna.

Det är ett avslut jag har gått och väntat på länge men nu duger inte det. Nu ska det inte vara så. Jag vill ha lite till. Jag är inte färdig med att ha sönder mig. En liten bit till vill jag trampa på. Botten är inte nådd. Jag vill inte börja klättra upp. Bara lite längre ner och sen är det bra.
Jag saknar det du kunde åstadkomma.

Du är som semester för mig. Allt är en enda härlig sommardag. Som i en reklam då en glad sång spelas och alla dansar omkring med jobbigt lyckliga leenden.
Men du försvinner så fort man måste tillbaka till verkligheten. Du är oförstörd och fin. Du ska vara så. Jag ska inte sakna dig längre än en kvart efter att du har försvunnit. Borta bra men hemma bäst?

The world is not big enough för allt det här.

Idag gör jag äntligen min läxa.

Igår hade jag en väldigt bra dag med med fina vänner. Vi var på Fotografiska och i Gamla stan. Mys!
Hemma i Haninge blev det Death by Chocolate som inte var värd pengarna.
Pratade med Lisa och Niklas senare på natten.

Mickis är hemma nu och det känns bra.


Broke my heart
On the road
Spent the weekend
Sewing the pieces back on

Friends and thoughts pass me by
Walking gets too boring
When you learn how to fly

Not the homecoming kind
Take the top off
And who knows what you might find

Won't confess all my sins
You can bet I'll try it
But I can't always win

That's me!

Prov idag. Känns helt ok.
Mysig söndag med en fin och saknad vän.
Inte den bästa lördagen.
Mickis kommer hem imorgon.
En dag att se fram emot.
Städning idag.

Hjärtesorg..