En galen bekännelse.
Jag lever i ett gränsland. Wonderland och Randomland och nånstans i krångliga tider blandas de till min verklighet. Det som jag kan ta på och det jag drömmer mig bort till.
Balans är en tillgång som saknas i min värld. En liten stig som man oberörd kan promenera på då krig bryter ut och drömmar krossas.
Vissa dagar när det regnar, skiner solen samtidigt och ger en illusion av hopp. Ljus, värme och glädje samtidigt som man blir blött och kall. En grym föreställning, om du frågar mig. Valet har redan gjorts av högre makter och din frivilja sätts på prov. Kommer du att le i regnet i väntan på solen eller kommer du att misstro värmen för du vet att en dag börjar det regna igen?
Ibland vill jag vara en prinsessa i ett vackert slott omringad av död för att kunna vara levande. Jag vill inte att du ser det som det som är ruttet i min själ och det som är trasigt i mina ögon. Du måste träffa mig bland kaos och smärta för att kunna se det vackra som är kvar i mig.
Väntar du på mig när Wonderland vrålar efter hela min existens och jag lämnar dig utan eftertanke? När jag klättrar ner i helvetet för att minnas varför jag måste fortsätta leva?
Kommer du att fortsätta älska mig när mina ögon blir främmande för dig och när mina ord piskar dig till tårar?
Jag dömer inte dig om du inte vill kliva in i min galna, förtjusande och spilltrade värld. Jag överlever den knappt.
A love story.
Har du någonsin varit i helvetet? Har du någonsin vrålat utan att höras?
Vi är olika, du och jag.
Min värld är inte din. Min är aggresiv, förgörande och vacker. Hur är din?
Idag är jag levande, imorgon är jag död. Ett ständigt krig med samma offer. Samma slag om och om igen.
Har du sett dina själsärr i spegeln? Glödanade ögon och ett elakt skratt? Det bränner, svider och bankar och du är rädd för att låsa upp. Rädd för att drunka i det som flödar ut, för att för evigt simma runt i ett hav av trasiga minnen och oförlåtna gärningar.
Idag vill jag bygga en stege ner till den mörka avgrunden, jag vill gå fritt bland eld, aska och skrik. Jag vill krama om mina vålnader och låta dem sticka knivar i mitt hjärta, jag vill se blodet forsa ut med smärtan. Jag vill le.
Har du älskat det som förintar dig? Mitt kaos älskar jag för utan det finns ingen ordning och inget jag. Det som ger och tar mest och utplånar all balans. Ingen gång är jag mer levande än när jag står i min misär och hittar färgglada bitar av skratt.
Vi är olika, du och jag.
Du vill tysta ner mig, döda mig och allt jag vill är att ge dig världen.
Timing is everything.
Who am I.
Hej du försummade blogg!
Jag har haft hektiska veckor med massor av allt. Drama, tårar, skratt och sprit. Nu behöver jag landa. Plugg, springa, äta rätt.. ja you know.
Idag känns söndagen som den gjorde när jag var barn och skulle åka hem till mamma efter en helg hos farmor. Det gör ont och jag andas inte riktigt. Något tungt ligger på mitt bröst.
Imorgon blir det en bra dag.
Jag ska försöka skärpa till mig med skrivandet.
Jag önskar att du hade tid.
6 dagar och 10 timmar sedan.
En bubbla, en liten bubbla. Du gör fortfarande ont.
Det är alldeles för sent för att det ska vara ärligt.
Jag är alldeles för fast och du är alldeles för snabb.
Om 6 dagar och 10 timmar till gör det kanske mindre ont.
Utkast: Juli 2, 2011
Du vann. Det blir du och jag som alltid. Han är borta nu.
Kan vi snälla gå tillbaka nu? Snälla du.. jag orkar inte längre.
Galen själ.
Allt kanske blir en berättelse utan en klar början och ett smärtsamt slut. Nobody likes mondays, men jag saknar dem. Jag saknar veckodagar och fredagen har varat alldeles för länge.
Det är sommarlov i Wonderland. Solen skiner, spriten flödar och hemliga hjärtesorg uppstår. På andra sidan fönstret har vi verkligheten.
Wonderland, Wonderland. Samma låtar spelas, samma blickar hugger i hjärtat och allt är bara en dröm. En skapelse av det man tror behöver för att känna att man lever. Gränser börjar suddas ut och man dras med i något slags galenskap som känns mer och mer verkligt. Du blir sjuk, jag blir sjuk. Svara mig på en fråga: Är det inte dags att vi går tillbaka? Du gillar att styra och ställa och låtsas att livet är en färgglad knarkresa till Vegas. Tänk på en sak.. om du dödar mig kommer du inte heller att överleva.
Jag är inte rädd för dig längre. Jag vill dig väl. Jag accepterar dig. Sluta förneka mig.
Det kommer alltid att vara du och jag. Ingen annan. Jag kommer aldrig att älska någon mer för jag är du och du är jag.
Sluta var rädd, vi går tillbaka. Jag är trött och sliten. Vi har lekt färdigt nu.
Alltid du och jag, jag lovar.
