Låda #8. Flickan som fruktade livet och tiden.

''Hon blev lovad all lycka och tur men livet tog ifrån henne det hon älskade mest. Att vara lycklig blev en väntan på att ännu en viktig bit i pusslet ska försvinna. Tillit är inte en gåva vem som helst kan få. Inte när man har hål i hjärtat och rädsla i ögonen.''

Döden är vacker när den är tillfällig..

''Jag vill inte uppnå odödlighet genom mina verk. Jag vill göra det genom att aldrig dö.''

Woody Allen.

Låda #7. Du fick alltid som du ville till den dagen ''nej'' slog till dig och ingen ville förklara varför.

''Varje gång det händer, varje gång jag hör det, dör en liten bit av mig. I just want to be queen of fucking everything. Ingen ska få säga nej till mig.''

''Du är hysterisk, helt jävla galen. En alldeles för bortskämd flicka.''

''Varför inte? För att jag säger så!''

Låda #6. Flickan som glömde bort att vara lycklig.

''Jag förlorade mig själv i ett mörker jag aldrig såg komma. Jag minns inte om det var vår eller höst. Leendet i mina ögon slockande och helvetet kändes hemtrevligt. Smärtan tog över och allt jag stängde inne släpptes ut. Skuld, ilska, sorg. Jag slutade kämpa, jag slutade springa, jag slutade gråta.

När man slutar vara tacksam för små bitar av glädje, slutar man leva.

En onsdagskväll blev jag påmind om den jag alltid varit och då började jag skratta.''

Låda #5. Den hemliga kärleksaffären med trasiga pojkar och blodiga betongväggar.

''Det luktade bäst på sommaren. Varm asfalt och avgaser. Barnen hoppade hage mitt på gatan och kvinnor satt på trappen utanför porten, rökte och käkade solrosfrön. Man sprang till den lilla kiosken på andra sidan vägen flera gånger om dagen och köpte allt från tugggummin till cigg och öl till mamma. Kiosken såg ut som en barack man ser på byggplatser och var ungefär lika stor. Lägenhetshusen var grå och råttor sprang i trappuppgången.

På kvällen började killgängen komma ut och hjärtat satt i halsgroppen. Nike skor, Adidas tröjor och baggy jeans. Tjejerna som hängde med dem hade stora örhängen, korta kjolar och magtröjor. De fnittrade och låtsades ta illa upp när killarna drog snuskiga skämt. Tricket var att se tillgänglig ut men inte vara det. Dåliga killar gillar fina tjejer. Tjejer som rodnar när någon säger kuk eller knulla.

Allt handlade om status, leva i utkanten på ett regelstyrt samhälle. Bara de starka överlever. En ständig kamp om frihet.

Jag var för fin och för duktig för den världen. Tjejen som aldrig skolkade, aldrig fuskade på ett prov, kom hem tidigt på kvällarna och var hemligt kär i grannpojken som rökte, drack och knarkade. Han öppnade dörren till den värld de flesta tyckte var grå och miserabel och där jag kände mig som mest levande.''

Utkast: Aug. 26, 2011

Låda #4. Mannen som sa att kärlek tar tid och stoppade klockan innan jag hann fånga den.

''.. och ibland när jag tänker på honom, mannen i mitt liv, vill jag att att han ska vara vacker och förgörande. Jag vill att han ska knulla mig hårt, se på mig som ett utsvultet djur och älska mig på gränsen till döden. Jag vill vara hans drog, hans värld och den han hatar att älska mest.''

Kärleksegoister.

If I give you my heart and tell you that I love you, would you die for me?

Låda #3. Vackert är lyckligt.

Vill du knulla en personlighet?
It's all about the looks.

Jag vill vara vacker och lycklig.

Låda #2. Hur skammen över något oskamligt blev din smärta och ditt manifest.

''Du har något jag inte kan sätta fingret på.''

''Vilken fin kroppsform du har!''

''Du är så jävla het!''

''Kom hit så jag kan knulla sönder dig!''

''Din reaktion är helt fantastisk!''

''Sluta slå. Slår jag tillbaka, slår jag i ansiktet.''

En sådan män skulle kunna betala för. Klockan är mycket, jag måste hem nu.

Lagerrensning.

Låda nummer ett. Hur de målade en framtid du inte kände till.

''Du är så smart, så fin. Du kommer att bli något stort.''

''Varför fick han bättre betyg? Hur tror att det känns för mig att få höra det från hans mamma på jobbet?''

''Mamma har alltid älskat dig mer, jag har fått jobba sen jag var 14. Du är så jävla otacksam över allt du får och allt alla gör för din skull.''

''Varför säger du aldrig att du älskar mig?''

''Du är så kall och egoistisk, människor som du lever i hundra år. Du kommer att se alla andra dö före dig.''

''Jag lever och jobbar för dig. Tror du att jag ville lämna dig? Det här gör mamma för din skull!''

''Du behöver inte göra det, älskling. Farmor fixar det. Gå och lek istället.''

''För din skull dör jag lite varje dag. Du måste hitta någon som älskar och tar hand om dig för du är alldeles ensam bland främmande.''

''Varför kan inte du vara som grannens dotter? Har du någonsin sett henne komma hem sent eller hänga omkring med luffare? Det kommer inte att bli någonting bra av dig!''

''Du bryr dig om dina vänner mer än vad du bryr dig om din familj.''

''Om hon dör, är det ditt fel. Det är på grund av dig hon flyttade till ett annat land för att jobba. För att du ska ha det bra.''

Bara en annan onsdag som jag trodde var en torsdag.

Blogga, blogga.

Det kanske är värt att ge det här en tusende chans. Människor ger mig tusen chanser jämt fast jag inte alltid förstår vad utbytet består av. Skämt, tröst? En sanning ingen annan vill berätta?

Jag vet inte på vilket sätt jag vill skriva och hur mycket jag vill lämna ut. Ni förstår, jag har läst igenom den här bloggen och inte känt mig bekväm med allt som jag publicerat. Syftet med mitt skrivande är att få utlopp för det som inte kan skrikas högt eller gråtas tyst.

Jag vet inte om jag vill hjälpa eller stjälpa med det här.. En sista chans ger jag mig själv och den här bloggen.

Vi får se vilken form och stämning dyker upp. På något sätt vill jag synas och höras. Det ska bli spännande att se på vilket det blir.

I wish I was forever here.

Hela mitt inre ligger i fosterställning och försöker älska och hålla hårt vid en gammal, ful trasa som egentligen inte gör en skillnad. Jag vrålar och slåss och tårar rinner oavbrutet nerför en kind som är inbillad ledsen.

Allting är påhittat. Jag saknar mitt hem, mina vänner och min familj. Inte gröna ögon, blåa eller bruna. Inte blickar som hugger i magen eller meningar utan en mening. Jag saknar mig. Inte dem. Min stad har varit finare än på länge och vi har skrattat, druckit vin, rökt alldeles för mycket och sjungit på sena tåg.

Idag är det dags att åka tillbaka till sin lilla cell och leva på lånad tid och lånade drömmar. Jag ska le i dimman och tro att jag lever på mina villkor.

Ett lånat liv i väntan på verkligheten.