Har inga.

Monica säger till mig att jag inte får komma undan.

Min första kärlek var D. Det var stormigt, komplicerat och oväntat. Han passade inte in i min ''killstil''. Jag gillade hip-hop och han var rock. Jag gillade att bråka och han var konflikträdd. Jag gillade att festa och dansa hela natten lång, han gillade att spela dataspel hela natten lång.
Vi träffades på en julfest hos en gemensam vän 2007. Jag tyckte att han hade något och det hade han, en flickvän. Det hände inget på festen men han tog mitt nr. Jag hade inte för avsikt att påbörja något med en upptagen man för det hade jag lovat mig själv att inte göra, men det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Vi sågs igen i februari 2008 och då började allting. Först tyckte jag att det var en kul grej men några månader senare insåg jag att jag var dökär.
Första gången vi bestämde oss för att avsluta vår affär, grät så mycket att jag trodde att jag skulle dö. Den reaktionen hade ingen annan framkallat hos mig.
Vi träffades mer eller mindre under två år. Det skulle bli en bok om jag skulle skriva om allt som har hänt, så jag låter bli. Det som är viktigaste är att jag har fina minnen från den tiden och inte bara massa skit.
Nu i efterhand är jag tacksam att han var en del av mitt liv. Jag har lärt mig mycket från den upplevelsen även om jag led mycket och lät honom förändra mig under den tiden. Tillslut hittade jag tillbaka till mig själv.
Det var min historia om min första kärlek! Och kolla, jag hann före kl blev 00:00!

Jag faller för grupptrycket och ska också vara med på Chatrines utmaning vilken består av nya inlägg i olika ämnen varje dag.

Nu ska presentera mig själv här.

Ana heter jag och jag 21 år gammal. Jag kommer från Rumänien och har bott i Sverige sedan 2004 men det känns som att jag har bott här i hela mitt liv. Min ''pappa'' sa till mig en gång för längesen att jag skulle passa mycket bättre i Sverige än i Rumänien pga min mentalitet och det kan jag hålla med om.
Jag har 2 systrar, en från mammas sida, som heter Alma. Hon bor i Grekland med sina 2 barn, Alexis och Theodora och sin man. Vi älskar varandra mycket men bråkar lika mycket.
Min andra syster heter Alexandra och hon är från pappas sida. Hon bor här i Sverige och är en väldigt duktig tjej som har ett fast jobb och har nyligen köpt lägenhet fast hon bara är 22 år gammal. Vi har en bra relation och vi har väldigt roligt tillsammans.
Min mamma gick bort i cancer när jag var 14 år och det satte sina spår i mig. Har även förlorat min farfar när jag var 9 och honom älskade jag över allt annat. Man kan säga att många av mina issues idag har börjat formats efter dessa händelser.
Jag är uppväxt hos mina farföräldrar och har haft en jävligt bra barndom fylld av otroligt mycket kärlek. När jag började skolan, flyttade jag hem till min mamma och min syster. Jag hamnade i en bråkig skola och började umgås med bråkiga människor. Jag gjorde inga större dumheter som tur var, men mycket berodde på att jag var väldigt självständig som barn och bortskämd, jag ville ha det på mitt sätt och det tror jag, har räddat mig från mycket dumt.
Mina bästa vänner har varit Ana och Andreea och senare kom Denisa in. Jag och Denisa kom varandra väldigt nära på kort tid. Hon är 4 år äldre och bor i Spanien för tillfället. Hon är som en syster för mig och vi kan hamna i konflikt väldigt ofta pga att vi är rätt lika, impulsiva och temperamentsfulla.
Ana och jag har en superbra relation vi med, henne har jag känt sen jag föddes. Hennes föräldrar är mina gudföräldrar och vi är även släkt. Hon bor för närvarande i Italien, flyttade dit igår faktiskt.
Ana är en varm och förstående människa. Hon dömer mig aldrig och förstår mig som ingen annan gör, hon har ju varit med sen början.
Andreea har jag känt sen jag var 7 och hon och jag har jävligt kul ihop. Vi kan sitta och skratta åt ingeting i flera timmar. Andreea bor i England just nu.
Hahaha! Vilka utspridda vänskap.



Ana och Denisa.


Andreea.

Vilket långt inlägg!! Ingen kommer att orka läsa. Ska korta ner det lite.
Här i Sverige har jag också otroligt bra vänner som jag är väldigt tacksam för. Nya som gamla. Dem är speciella människor som har upplevt mycket och förstår mycket. Jag tänker inte göra en lista med dem för de vet mycket väl vilka de är. Några stycken vill jag säga tack till. Tack för ni hjälpte mig att hitta mig själv och tyckte om den jag var på riktigt.
Vad ska jag skriva annars? Det skulle ju handla om mig, det här.
Jag är en glad människa (oftast) men mina vänner skulle nog inte säga det. Ok.. jag är faktiskt rätt sur och smått ilsken. Jag har nog aggressionproblem och jag älskar att svära. Jag älskar även att skratta och drar jävligt dåliga skämt som är uppskattade av omgivningen. Jag är väldigt ärlig, kan bli för hård. Gillar att dansa, festa, äta och knulla men kanske inte riktigt i den ordningen, äta kommer nog först. Är en gnutta självdestruktiv(läs: en hel del), en sucker för kaxiga killar och Stockholm.. Åh Stockholm! Min stora kärlek! Staden i mitt liv.
Jag älskar att läsa och är smartare än vad många tror, sug på den ni!
Nu börjar det likna en kontaktannons här, fast jag gillar faktiskt långa promenader ute i naturen, är rökfri mån-tors och söndagar och dricker vin. Sedär, man kanske borde publicera detta inlägg i nån tidning under ''Kvinna söker man.''
Det var allt för idag då jag inte hade för avsikt att börja skriva en bok.

Imorgon kommer: Min första kärlek!

Det blev inte som förväntat och det gör jävligt ont. Göra slut-ont. Jag grät i flera timmar och det känns som att jag sliter bort en bit av mig. Hur ska klara av att lämna er? Som min vän sa: ''Det här är det bästa just nu!'' vilket är sant.
Jag ska tillbaka. Så mycket vet jag. Samtidigt är det skönt att ta en paus för att varje gång jag trivs bra så kommer det upp mycket skit, vilket är bra. Sånt behövs!
Nu tar jag det lugnt och kommer tillbaka till gamla vänskap. Jag har saknat dig, min vän och tack för att du inte dömde. Jag var rädd att du skulle säga: ''Jag visste det!''. Du hade rätt, tiden var inte inne. Det ska bli skönt med tjejkvällar, skitsnack och skratt.
Det känns tungt och jag lämnar mitt hem. Det är samma smärta som jag fick uppleva för 6 år sedan då jag lämande Rumänien. Det blir bra för att jag en helvetes jävla tur och är omringad av underbara människor vart jag än är!
Tack för att ni finns! Mina kärlekar! Mina soulmates! Och ni vet vilka ni är!

Puss!

Tja!

Har inte mått så bra de senaste dagarna. Illamående, yrsel, ont i huvudet, mensvärk och psykisk ostabilitet men så kan det bli. Ibland blir det för mycket och man orkar inte alla gånger.
Igår kom Sussu och Natte förbi och vi drack lite och gick ut. Station blev det och sen O'learys. Kvällen var bra tills jag blev helt ofokuserad när saker började hända. Jag hatar sånt! Jag får så dåligt samvete att jag blir helt off och jag är inte speciellt bra på att dölja det. Mina vänner tycker att det är tråkigt och jag förstår dem, plus att igår var det inte en bra kväll för sånt. Jag mådde väldigt konstigt och jag behövde inga överraskningar, men man får inte som man vill alla gånger.
Lisa tog hem mig då jag ville bara gå ut och gå och vi pratade och pratade och hon sa väldigt smarta saker. Min Lisis! Mitt lilla lyckopiller!
Imorse när jag vaknade kändes allt mycket bättre. Jag pratade med Mickis en sväng också och hon lät som att hon hade kommit till insikt med en hel del. Det kändes bra att höra och det fick även mig att må bättre. Vi är smarta tjejer vi, när vi vill.
Annars har jag inte så mycket att säga. Idag är det tvättdag, det känns lite bleah för jag ville bara ligga i sängen och läsa eller kolla på nån film men nu blir det så att jag måste tvätta på lördagar eftersom jag har ett heltidsjobb. I love it!
En till sak som jag kom på, var att även om jag är så jävla impulsiv och kan göra stora förändringar på nolltid betyder inte att jag mår bra av all slags förändringar. Vissa är jobbiga och ger mig prestationsångest, men jag kan inte alltid börja om. Nånstans måste jag stanna kvar. Det är fegt att fly och jag vill inte vara feg.
Jag vill bara hitta mig själv i hela den här röran och jag kommer att göra det. Jag måste!

Idag var det en skitdag på jobbet. Mådde fysiskt dåligt, psykiskt dåligt, allt var bara bajs! På vägen hem funderade på vilket sätt jag skulle ta livet av mig, lyssnade på kärlekslåtar och saknade idioter.
Jag kom hem och försökte tänka positivt, peppa mig själv men allt jag gjorde hela kvällen var att kolla på dåliga serier och springa och kissa var femte minut.
Sen ringde min kompis Mickis och hon är ju bara så jävla smart, gott folk. Hon har koll på det här. Hon vet vad hon ska säga när jag är blä hä och allt känns hopplöst, hon påminner mig om hur duktig jag är på vissa saker och hur omtyckt jag är egentligen. Hon får mig att inse att jag inte är nåt jävla socialt missanpassat freak som inte kommer att komma någon vart. Hon är dessutom så jävla bra på att diskutera och man känner verkligen att man får ''valuta för sina pengar'' när man har en diskussion med henne. Dessutom är hon sjukt snäll också, lite som på film faktiskt. Man kan inte riktigt fatta att människor kan vara så på riktigt, eller ja, jag kan inte det.
Hon har alltid massa bra lösningar till allt och är bara så logisk och smart och bäst. Och sjukt snygg och så jävla duktig i skolan och i övrigt. Hon tränar och har gått ner sjukt mycket, har slutat rökt och jobbar extra och ska bli socionom och har bra betyg. Hon är även lite finare än alla andra pga Guess klocka bl.a, inte nå jävla kopior här inte. Äkta vara ska körs det på!
Jag är grymt stolt över henne och väldigt glad att hon har valt mig som vän. Jag önskar att alla människor som förtjänar en, hade en Mickis i sina liv. För tro mig, en sådan vän ska man inte ta för givet att man har.
Puss på dig, min vän och tack för att du tror på mig och för allt du har gjort för mig!
Detta inlägget är mitt sätt att berätta för dig hur viktig du är för mig för ibland kan jag ha svårt att bara se på dig och berätta. Jag ska inte göra oss besvikna!

Och nej, du behöver inte skriva ett inlägg om hur bäst jag är, men nämn mig OFTA i din blogg. Mig, inte Kalle!

Hello!
Det är vinter och det känns bra. Jag har kommit fram till att jag faktiskt gillar vinter fast det kan vara jävligt kallt. Det är hög mysfaktor på vintern och mys är ju något som behövs, för mig i alla fall.
Ska snart åka till jobbet och jag känner mig pepp, jag vill göra bättre ifrån mig idag än igår. Jag kommer nog att lykas med det, det brukar jag göra när jag har bestämt mig för något ska gå på ett visst sätt.
Inatt hade jag lite konstiga drömmar och jag har blivit lite beroende av en bok Mickis har som tyder drömmar och det är inte bra mina vänner, för ibland står det väldigt dåliga saker där och jag tror lite på det, så idag låter jag bli att titta i den.
Problem med spotify har jag också. Jag vet inte vilken jag ska lyssna på, det är inte lätt ibland. Nu håller det här inlägget på att bli flummigt för jag har inget mera att skriva egentligen, eller jo.. Jag måste börja lägga mig tidigare än 23:00. Igår fastnade jag på Tv4 Fakta som hade ''Brottstisdag'', superintressant var det. Ikväll siktar på kl. 22:00, efter Greys.
Hoppas att ni alla får en toppen dag!
Puss!

Halloj!

Hemma från jobbet nu och jag känner mig helt slut. Det var en omtumlande dag då jag upplevde jävligt många olika känslor, som: ilska, besvikelse, sorg, glädje, hopp osv. så nu är jag slutkörd i bollen. Jag kände mig nedbruten som människa där ett tag men som tur är vände allt efter lunch.
Nu känner jag motivation och jag tror att det kommer att gå jävligt bra för mig. Jag måste sluta vara så ivrig och vilja att allt ska hända på en gång. Det kommer att ta sin tid men jag kommer att komma dit jag vill.
Jag kommer att bli smal och köpa massa kläder och dyrt smink, dyra parfymer och åka till Rumänien över jul. Det kommer inte att hända om en månad eller två men kanske om ett år eller två. Jag måste lära mig att tänka långsiktigt.
Från och med nu är det jobb måndag till fredag, 8-17. Jag är en människa igen och det finns ett syfte med mitt liv igen. Hade jag varit piggare hade jag dansat runt men jag kommer nog däcka inom en timme.

Och just det.. I don't need a man heller.

Puss på er alla!

Idag börjar jag jobba på riktigt och jag måste säga att det är lite blandade känslor angående det. Jag är väldigt glad att jag har ett jobb men samtidigt orolig att det kommer att gå dåligt. Allt har inte varit speciellt bra på den fronten väldigt länge nu och då blir man lite avtrubbad och förväntar sig det dåliga.
Det kommer att ta nån vecka innan jag kommer in i det. Lite overkligt känns det men jag väljer att ha den mest positiva inställningen jag kan ha för trots jag är otrevlig kan jag vara positiv. Märkligt, va?
Nu ska jag klä på mig och börjar åka mot jobbet och sälja bra skit till det svenska folket!

Hörs ikväll!
Kul att man har något att blogga om igen.

Ikväll har det varit en toppen kväll! Vi var ute och vi skrattade, dansade och bråkade lite. Vi stod på nattbussen hem för att det var alldeles för mycket folk. Vi träffade Marcus som var rolig och plågades av våra dåliga skämt. ''Run nigger run!''
Nu är jag hemma och ska lägga mig strax. Jag älskar Stockholm och inser hur lycklig lottad jag är.
Flera sådana kvällar, tack!
Och mina vänner som inte bor här, jag saknar er!

Vet du vad, hjärtat? Jag beundrar dig för att du inte är den du så gärna vill spela att du är! Du är fin och en vacker dag kommer du också att inse det.
Jag ska inte längre försöka sätta ord på det jag känner för det finns inga som passar in. Ibland måste man acceptera att det inte finns en lämplig beskrivning eller en logisk för den delen. Det är bara så det är. Det är galet, som min vän beskriver det.
Du har lärt mig en del och fått mig att inse att jag har kommit längre än så.